Vi träffade tre unga finlandssvenskar för att höra hur de ser på sitt språk, sin identitet och framtiden för svenskan i Finland.

Amanda, 22, studerande i Helsingfors

Amanda växte upp i Vasa och studerar nu juridik vid Helsingfors universitet.

“Jag tänker inte så mycket på att jag är finlandssvensk i vardagen. Det är bara en del av vem jag är. Men när någon ifrågasätter varför jag pratar svenska blir jag lite förvånad – det är ju mitt modersmål.”

Om framtiden

“Jag tror svenskan kommer att finnas kvar, men kanske i en annorlunda form. Vi blandar redan mycket med finska och engelska. Det är naturlig språkutveckling.”

Joel, 25, journalist i Åbo

Joel arbetar på en finlandssvensk redaktion och reflekterar dagligen över språkets roll.

“I mitt jobb märker jag hur viktigt det är att vi har medier på svenska. Annars skulle finlandssvenskarna bli osynliga i samhällsdebatten.”

Om identitet

“Jag känner mig varken svensk eller finsk – jag är finlandssvensk, och det är något helt eget. Vi har vår egen kultur, våra egna traditioner.”

Sara, 23, ingenjör i Esbo

Sara jobbar på ett internationellt tech-företag där arbetsspråket är engelska.

“På jobbet använder jag engelska, med vänner mest finska, och med familjen svenska. Jag byter språk helt naturligt beroende på situation.”

Om att bevara svenskan

“Jag kommer definitivt att lära mina barn svenska. Det är en gåva att vara flerspråkig, och jag vill föra det vidare.”

En pragmatisk generation

Det som förenar dessa tre röster är en pragmatisk inställning till språk och identitet. De ser inte motsättningar utan möjligheter i sin flerspråkiga vardag.

Kanske är det just denna flexibilitet som kommer att säkra svenskans framtid i Finland.